Sankt Eriks vrede

Oförrätter, minne och politiska känslor i den senmedeltida Karlskrönikan

Abstract

Syftet med den här artikeln är att diskutera hur politiska känslor och minne uttrycks i Karlskrönikan, tillkommen på 1450-talet på uppdrag av Karl Knutsson (Bonde). Oförrätter är ett centralt tema i rimkrönikan och i de exempel som diskuteras. Krönikan befäster minnet av förflutna och samtida oförrätter genom känsloskript som beskriver och gestaltar specifika händelser. Politiska känslor är väsentliga i karaktäriseringen och värderingen av aktörer, deras agerande och motiv, och syftar till att kommunicera politiska budskap som implicit eller explicit hänvisar det förflutna. Karlskrönikans åberopande av Sankt Eriks vrede visar flexibiliteten och komplexiteten i hur vrede kunde användas i politiska berättelser. Kulten av Sankt Erik växte under 1400-talet och han blev till en symbol för det svenska riket och Uppsalakyrkan. När hans vrede används som markering mot den danske unionskungens maktsträvanden kan det kopplas både till tanken om den rättfärdige kungens vrede och minnet av hur martyrkungen dödades av en dansk tronpretendent. De känsloskript som präglar framställningen av Karl Knutsson som legitim makthavare betonar återhållsamheten i hans vrede liksom hans sinneskontroll och höviska uppförande både i konfrontationer med uppviglade bönder och aristokratiska rivaler om makten.